Cruzita

"Det var X-antal apor i ett rum. I detta rum fanns också en stege.
Längst upp i stegen fanns en skål med bananer. Halvägs upp på stegen fanns det en sensor som kände av när någon klättrade förbi.

En av aporna i rummet såg skålen med bananerna och började klättra uppför stegen. Halvägs upp på stegen så sprutas det iskallt vatten på de övriga aporna i rummet. Apan blir fort som ögat nersliten från stegen. Och detta på grund av att de andra aporna inte ville bli ner sprutade med iskallt vatten.
Aporna i gruppen lärde sig snabbt att det inte var något ide att försöka få tag på bananerna.

Efter en tid så byts en av aporna ut av nya, en efter en. Varje ny apa försöker sig på bananerna. Men, de hinner inte långt innan de blir nerslitna. De nya aporna lär sig ganska snabbt att man gör inte så här.
Alla nykomlingar försöker såklart att hämta bananerna, men blir nerslitna och får veta att så gör man inte här.

Till slut så är alla apor utbytta. Sensorn är borta (men ingen vet),  men ingen törs försöka sig på bananerna, eftersom man gör inte så.
Ingen av dem vet egentligen varför de inte får hämta bananerna, eftersom ingen av dem någonsin blivit blöta."

Det jag vill säga med detta är att vi ofta finner oss i att leva i en "låda". Inget ska göras utanför denna låda.
Vi måste våga sticka ut, våga ta risker och chansa i livet.
Man måste våga!!!

::Cruzita